Spänningen inför den första matchen var oliiiidlig. Jag som ledigt håller tal för en sal på 60 pers var så mjuk i knäna och nervös så jag tappade vidvinkelsyn och det susade i öronen. Blå Tigrarnas första match i livet, förmodligen ett minne för livet för både föräldrar och barn. Ansvaret började sakta gå upp för mig och nu var det ingen barnlek längre. Jag gick med själ och hjärta in i min uppgift och fördelade ut en jämt flöde för avbytarna. Rättvist skulle det vara 5 minuter spel sedan byte. På träningarna har två killar stått i mål och dom har varit på hugget helatiden och vissat glädje i den positionen. Därför blev jag lite förvånad när en lill kille sa:-Nä jag vill spela ute idag. Okej tänkte jag det går väl bra. Men här gjorde jag mitt första misstag. På frågan -Vem vill stå i mål? ....Så dök ca fem händer upp i luften. Okej nu var det 5 minuter till avspark och här gällde det att vara kvick. - Japp vi byter målvakt vid varje byte av utespelare så löser det här sig. Okej ....Alltså hjärnan gick varm!!! Tillslut så säger flera föräldrar Veronica du måste in med ett lag! Domarn har blåst för lääänge sedan ...Hjälp ! Vilken puls.
Japp in på plan med er. Skickade iväg fyra utespelare och en målvakt. -Vaddå in på plan? åhh dom var så söta när dom stog där så kära värld. Deras första första match .....Nostalig... Jag fick ta lite minnes bilder, hadde ingen kamera....Ovanligt va? Vi spelade mot ett lag som varit med förra året och dom sköt in mål efter mål. Men vi hejade med glada tillrop hela tiden. Mycket bra gjort av alla. I paus vilan så hadde vi tappat räkningen men det gjorde ingenting för det var ingen (som jag såg) som hängde läpp och det är huvudsaken. Så vi peppade barnen så fort vi kunnde och uppmuntrade dom till fortsatt kämpande om bollen. Ännu en gång så fick föräldrarna ropa på mig -Veronica Domaren har blåst till avspark! Ja ha?? Okej ja men då kör vi igen då. -Har du förklarat att det är sidbyte nu? ...-ä näe, naturligtvis inte....Typiskt mig!
10 minuter in i andra halvlek så har fyra av fem spelare hittat en jordhög som det var jätte roligt att sparka i för det dammade så snyggt eller nåt. Och dom stog och beundrade hur dammet flög i väg i vinden. Arvid stog i mål de sista fem och han började lite knagligt men fick sedan upp tempot och liksom stog och små trampade helatiden och fångade boll efter boll. Släppte förbi några också förståss medans han räknade maskorna på nätet eller nåt. Men han var super duktig! Älskade vännen....Åh så kul det var. Men en hjärtattack har nog aldrig varit så nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar