Bra vinkel!

Fick ett sms idag av en nära vän. -Hjälp jag håller på att bli galen, flyttar snart, börjar ett nytt liv, säger upp mig och föressten så har jag PMS oxå....

Nu ikväll så satt vi på telefonlinjen (fast egentligen så är det ju satteliter nu, ha ha, vad gammal jag känner mig helt plötsligt... ja ja..åter till ämnet) i över en timme och tjatade fram och åter om allt elände och peppade varandra så som vänner gör. Skönt att kunna säga saker man annars bara tänker....och upptäcka att det finns fler som tänker i liknande banor. Det är liksom som att mycket försvinner bort med orden bara för att man säger det högt ut. Och att nån lyssnar förståss. Skulle nog vara märkligt känsla att sitta och tala högt för sig själv.

Min vän hadde fått en bra vinkel på det här med PMS av en anna kvinna (som kanske inte hadde så svår som vi, he he, eftersom hon kunde tänka nyktert). Så här resonerade hon:

"Det är ju bra att man kan bli så där upprörd och arg, skäller och ältar saker som man anser fel och orättvist i livet och allt vad vi nu gör. Då vet man ju sen när stormen dragit förbi vad som är viktigast av allt vardags gnäll vi går omkring med. Det är det man ska ta itu med, när lugnet infunnit sig igen"

Jävlar vad bra sagt! Nu väntar jag liksom bara in nästa anfall =) Sop sortering när den är som bäst!

Like alot!