Är less...

Är så jäkla less på att försöka vara både Pappa och Mamma åt Arvid. Jag vet att han har en men jag vill ju att tiden han är hos mig inte ska fattas honom något.
I lördags var han på hockey träning och jag höll på att skita knäck av nervositet för att klä på alla jävla skydd. Babblade som en galen panna i bilen och Arvid sa "-Mamma tat lugnt jag är ju kung på hockey, jag har det i blodet!" Sötingen.... (han har ju aldrig spelat). När vi väl fått på alla lånade grejer, så visade det sig att vi fått fel set och fick montera ner Arvid ifrån munderingen. Armågskyddet kom på upp och ner och vänsterben skydd på höger osv osv... Samtidig som jag håller på att svettas ihjäl i omklädnings rummet med alla pappor i så sitter en lite fräkning tjej på 7år och kommenterar allt vi gör. "-Tar ni på benskydden innan skridskorna? Det gör aaaaldrig pappa. Osv tills allt är på för andra gången.

Ikväll skulle jag köpa en billig skoter till mig och Arvid en sån som jag faktiskt skulle kunna tänkas orka lyfta när, inte om utan när, vi/jag kör fast. När jag väl kom fram efter 2,5 timme i bil så visade det sig att skoter jäveln som skulle vara bra men med dålig matta är ett ombyggde jävla vrak och motorn går som ett tröskverk. Nisse ba´jag skulle inte ens ta hem den om vi fick den. Nähepp.

Kan inte Arvid bara gå en buggkurs eller börja simma?

Så. Nu har jag fått skriva av mig. Självömkan är patetiskt jag vet. Men då är jag väl det då.