Tycker att det är otroligt härligt att bli påmind om att man kan inte döma hunden efter håren. Tänk att idag när vi satt och tragglade med vår rapport som ska lämnas in för granskning och opponering så kommer en ....(jöns, tänkte jag) in i datasalen. Han liksom tjavade in och såg väl hur uppgivnan vi var, två utan koll på hur i hela friden man numrerade sidorna i windows xp (tror jag det var) alltså ingen utav oss är nåt datasnille.
Han erbjuder sig att kolla, eller snarare vi nästan bönar med vem-som-helst-kom-och -hjälp! blicken.
Just innan jag lämnar över datorn till en helt främmande människa så skyndar jag mig att klicka på "spara" med en blick på Anette, "shitt vad gör vi, två veckors jpbb åtskogen" och får samma tillbaka.
Kepps jöns killen klickar hit och dit och vi skruvar på oss och vips!! Alltså som ett trollslag så har han fått till *snygga rubriker, *en innehålls förteckning MED sidhänvisningar i och *sidnumer på rätt sida och inte där vi hadde dom.
Alltså, fan vad jag skämdes att jag tänkte -Tur jag hann spara jobbet innan jönsen förstörde allt.
Jag älskar när jag blir påminnd om att utseendet och kläderna avslöjar inte innehållet =) Det håller mig ödmjuk inför mina möten. Och det håller mitt sinne öppet för fler personligheter som berikar min tillvaro.
Gillas!
så kan det gå men du har säkert lärt dig något inom data om du hängde med eller bad honom visa vad han (tönten)hade för knep
SvaraRaderaDet var han på tok för snabb och duktig för.
SvaraRaderaNu är det så här att jag tar gärna emot kommntarer här på min blogg. Men! Kan du inte skriva hej och ditt namn så låt bli.
Tack, Veronica.
Hej Sis!
SvaraRaderaSkönt att hjälpen kom som en skänk från ovan när man bäst behöver den. Du är för duktig som pluggar och klarar det så bra. Känns som att ett "Vad var det jag sa!" passar bra här, he he. Kram på dig!