I längsta laget :)

Senast jag använd plånboken visade sig var den 31:a december. Ni må tro att jag har letat och funderat...fram och åter. När jag berättade detta på jobbet idag så vart dom mäkta imponerad utav hur man klarar sig så länge utan plånbok.
-Japp, sa jag stolt, jag har inte ens köpt en fil.
-Nä sa Håkan den glömmer du ju ändå på biltaket .
-Ja, kom ni håg när jag lämnade filen på taket förra vintern. Helt botten frusen. Som en tegelsten.
(hahahha)
-Ja sa en annan och jag har plockat upp dina bilnycklar på parkeringen.
-Jag med! Sa en tredje och sett på när du backade över din väska när du drog iväg med bilen.

Ja det vart en liten nostalgi kavalkad av mina små egenheter av virrigt vimmel på parkeringen.

Men tillbaka till min plånbok. I söndags nä vi skulle till backen tog jag fika pengar i fickan, när vi kom hem så var det skift byte för Arvid som vart hämtad av Micke. Å hejhå packade kläder, skor och grejer i ett flygande fläng, pjäxor och skidor på läng och utför, skridskor, hjälmar för dessa aktiviteter och wii spel och konsoll. Alltså....det är inte lite saker som ska med.

När dom åkt så ramlade jag ner i soffan och somnade till en film. Mycket välförtjänt efter julledig med Arre och mig själv som vill bli sysselsatta bägge två.

På Måndag morgon när jag skulle gå till jobbet så.....F-N bilen stog kvar utanför bron. Det betyder med all säkerhet att jag inte får igång den för batteriet tycker inte om att bli kallt.

Ja ja ..en annan dag får det bli ett bekymer. Två minuters prommis till jobbet och hem. Behöver ingen bil och än så länge ingen plånbok.

Tisdag den 5 januari prommis till jobb, Näsborrarna fryser igen på vägen ner för bron ( 3 trappsteg) ögonen tre steg senare.. -29 jäkla grader!!!!
Morr nu är det ingen risk att bilen ens startar med startkablar nu behöver den motorvärmare också. Å varför varför är det så här att leva??

Håkan den stackars vaktmästaren på jobbet är hårt prövad och jag har lovat mig själv att han aldrig mer ska behöva starta min bil. Aldrig Aldrig.

Efter lunch så pep jag ynkligt till honom. -Tror du att du skulle kunna hjälpa mig med ditt start batteri?
Jo naturligtvis gjorde han det. Det vanliga batteriet bars fram....Traktorn kom körandes med det stora batteriet......Traktorn drog bilen med frusen Veronica inlindad i halsduk som en beduin runt heeela Österåsen. Och då menar jag hela. Från min lägenhet ner på parkeringen, runt grishuset och tillbaka, förbi fridhem bort mot Paviljongen OCH tillbaka...
Inte f-n startade bilen av det inte. Tjurskalliga jäkla bil!!
Till slut så puttade trsktorn in bilen i garget-gav upp. Satte på laddare och mv ....

När jag kom in så somnade jag -efter en timmes bil joks i -29 graders kyla med kläder på under täcke i soffan. Två timmar senare ringer Håkan och säger att nu startar bilen. Och hör vad han säger den underbara karln. -Ligg kvar du jag kör bort den på din parkerings plats.
-Va!? Är han inte för snäll?

Jag skulle få hämtning av Maggan för vi skulle på puben och rocka loss. Jehuu!! Men nu....Nu behövde jag pengar. Letade som en galning, tisdag kväll. onsdag kväll. torsdag började jag ringa statoil, ica, polisen och var verkligen nervös över att nu fan är den borta igen.. tredje gången på bara några år...Men en idé börjar vakna (efter Pappas påtryckningar om vart var du? Tänk efter vad gjorde du? Ring och kolla och gör det och si och så. Mycket bra!) Tänk tänk tänk.... Kanske den ligger i Arvids klädväska. Ringde Micke och han fick tömma väskorna upp och ner....Nepp.

Luften gick ur mig. Nähä den är alltså borta nu. Sorgligt-kort på Arvid-igen...

Men då ringer Micke; -Arvid hittade den i sin leksaks väska!!
-Jiiihuu!

Långt inlägg va? Säkert det längsta jag gjort. Orkade ni läsa hela?
Ha det bra!