måndag 22 november 2010

Min kloka son

Jag slutar aldrig att förundras över hur klok han är mitt hjärta. Djupa och nyktra konstateranden som känns så mycket mera mogen än vad jag är på långa vägar.

Vilken tillgång! Uppfriskande. Det är mycket existentiella funderingar nu....och dom är inte dumma dom. Jag lyssna och lär.

2 kommentarer:

  1. Något ni kan dela med er av månne?
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Njae. Det är ju jag som ska bli klokare inte du, hehe!
    Men visst ...hmm ..nåt kan jag väl dela med mig av.
    "Om alla var barn även fast dom blir gammal, typ 175 år eller så, då hadde det varit roligare."

    "Gud, är det nån som har hans namn? Jag menar så man kan se han"

    Osv...

    SvaraRadera